Stickning, till husbehov eller för skojs skull?

Stickning, till husbehov eller för skojs skull?

    Posted in : Ekologi:
  • On : Apr 27, 2018

Förr i tiden fick våra anmödrar lov att sticka för att ha någonting att ha på sig. Det var på den tiden då det inte gick att gå till affären och köpa strumpor eller tröjor. Allt som gårdsfolket skulle använda behövde också tillverkas på gården. Man vet inte riktigt säkert när stickningen kom till Sverige men det finns tecken på att den kom från Tyskland någon gång under 1600-talet. Innan dess hade plaggen varit nålbundna, en annan teknik som ger ett plagg med liknande struktur som stickning men som ofta är hårdare och inte lika töjbart. Nålbindningen har funnits åtminstone sedan vikingatid.

Den första stickningen var den så kallade tvåändsstickningen, som utförs i en annan teknik än dagens stickning med bara en tråd. De dubbla trådarna gav ett stabilare och tåligare plagg som tålde mer påfrestningar. Dessutom blev de varmare eftersom två trådar användes istället för en. Vanligast var stickade vantar, sockor och mössor. Tekniken användes även för att sticka ärmar till dräktjackor. När man kombinerade det hårdare, vävda, tyget i jackornas kropp med det stickade i ärmarna blev plaggen bekvämare och gav större rörelsefrihet. Dessutom kunde man ju alltid repa upp ärmarna och sticka om dem när de blev utslitna.

Det var inte ovanligt att slitna plagg repades upp och att garnet sedan kardades ihop med lite ny ull för att därefter spinnas om och användas i nya plagg. En riktigt gammal variant av återbruk helt enkelt.

Färg var också dyrbart. Men den som haft chansen att studera de svenska folkdräkterna vet att man ändå inte snålade på färgen vid högtidligare tillfällen. För att ändå spara in på den dyrbara färgen färgades ofta plaggen efter det att de var stickade. Då kunde man även vika in sådant som tår och hälar, som ändå inte skulle synas, och därmed minskade man behovet av färg ytterligare. Garner som naturfärgades färgades dock i förväg med hjälp av mossor och lavar. Dessa gav dova färger i grönt, gult och brunt. Färger som rött och blått var ovanligare och krävde ofta syntetiska färger eller dyrbara ingredienser och därför var det också just dessa som ofta färgades i efterhand.

Man vet inte riktigt när den moderna varianten av stickning slog igenom. Men troligen skedde detta under 1800-talet och tidigt 1900-tal då maskinspunna garner blev allt vanligare. Med maskinernas intåg blev det också billigare att köpa garn och även att köpa färdiga plagg, något som innebar att behovet av att sticka extremt hållbara plagg minskade radikalt. Det moderna sättet att sticka var även snabbare, och passade därmed in i tidsandan. Under 1900-talet övergick sedan stickningen allt mer till att bli en hobby, med undantag för tiden för första och andra världskriget då stickningen åter blev på modet. Efter andra världskriget minskade dock stickandet till husbehov för att övergå till en ren och skär hobbysyssla, vilket förstås är fallet än i dag.