Intressant, mycket intressant!
Det finns så otroligt många sätt och ställen man kan träffa nya människor på. 
Den senaste tiden har jag träffat folk på lite olika sätt. Sandra träffade jag på ett cafe genom min då, nystartade grupp på Facebook när jag hade bestämt mig för att flytta hit, Sofie träffade jag genom en bekant till Jimmy som berättade att man kunde gå och kolla på cabare på biblioteket och det var samma vecka jag flyttade hit så jag gick faktiskt dit och träffade henne där och idag träffade jag en tjej på min altan. Hon skulle köpa en sak av mig som jag sålt på facebook och jag fick sånt fint intryck av henne att jag faktiskt skickade iväg ett mail. Nu sitter vi och tjattrar via mailen. 

Det är intressant det här med folk faktiskt, men trevligt, mycket trevligt.

 

En vän (som är min bästa) träffade jag genom bloggen. Jag hade en tävling där hon deltog och faktiskt vann, sen började vi prata och träffades i Göteborg och efter det träffats några gånger. Underbara tjej!!

 

.. är det enda man tänker på att kasta sig i havet!
Hade vart asskönt att när man vill bara kunna svalka av sig i havet och sen fortsätta jobba.
Jag hade behövt det idag, verkligen! Och då har sommaren inte börjat på riktigt ännu. Hur fan kommer det gå i Juni liksom... Gosh!
Tur man har korta dagar så man kan komma hem, duscha, byta kläder och svalka sig med glass. Höhö!
Det skall jag göra nu. Var bara tvungen att kolla lite gällande utbuden på canaldigital som vi antagligen kommer anlita framöver.. Självklart ville jag ju även passa på att uppdatera bloggen.
För vet ni vad ... ?? Jag har internet!! Iallafall via mobilt men det spelar ju ingen roll, jag kan iallafall surfa via datorn och det är skönt som fan!!
Nu skall jag ta mig en glass och en kopp kaffe, flytta ut min badenstol på altanen och fortsätta läsa lite.. 

Ps.. Jag har förstått att vissa personer från mitt förflutna läser min blogg då den är öppen men nu fick jag det svart på vitt och jag tackar dig för att du tog kontakt och berättar hur det ligger till. Då vet jag att jag inte är bortglömd av pojkarna iallafall :)

Såhär såg det ut i helgen på Öland... Jag läser och Luna solar =)

Att sakna någon man inte får träffa är jättejobbigt!
Det är ju hemskt det som hänt ändå.
Men jag överlever, jag klarar mig, men saknaden är enorm.

Jag pratar om pojkarna Larsson. Ni som följt min blogg vet vilka jag menar, min gudson blandannat.
Det är jobbigt att se bilder på dem och veta att jag inte kommer få krama om dem, skratta med dem, busa med dem, leka med dem, träffa det över huvudtaget! 
Efter allt som hänt så har vänskapen försvunnit och vi pratar inte med varandra E och jag. Jag har ingen kontakt med någon från den tiden och på sätt och vis mår jag relativt bra utan dem men det som gör mest ont är att jag som sagt inte får träffa barnen!
Jag har haft så mycket kontakt med dem i så många år att det är svårt att bara släppa allt. Jag "jobbade" hos dem en period som aupair (hur det nu stavas). Jag väckte dem på morgonen, klädde på dem, gav dem frukost, körde de stora barnen till dagis, passade lilleman, gav honom lunch, fick honom att sova middag, lekte med honom, hämtade de stora barnen från dagis, lagade middag. Allt som en mamma/pappa brukar göra. 
Jag var med alla tre barnen från födseln så dem har blivit en stor del av mitt liv. Vart med i deras uppväxt, sett dem växa och utvecklas! Jag var t.o.m dem som O gick för första gången och det var stort!  Jag har passat dem när deras mamma var och handlade, var hos frissan, var hos tandläkaren, när föräldrarna var på möte, kalas, fester m.m ... Jag sov ofta oss dem, jag hälsade ofta på dem, var ofta med dem på äventyr och roliga saker. Det är en tid av mitt liv som gett mig så mycket som jag alltid kommer ha med mig, men det var en tid som inte kommer återkomma =/

Jag har försökt få kontakt med H men utan resultat, vet inte riktigt varför, jag skickade ett brev till honom i hopp om att han skulle skriva tillbaka men jag vet inte om han fått det, om hans föräldrar slängt det, om dem snackat massa skit om mig så han inte vill ha med mig att göra, att det kanske fastnat nånstans på brevgången från posten, att han inte vill osv... Jag är rädd att dem glömt mig! Men många säger att när dem blir större så kan dem själva ta kontakt med mig och jag skulle bli så himla glad om det verkligen hände!! 

Minnerna består och tankarna kommer för alltid vandra till dem men frågan är - kommer jag någonsin få träffa dem igen? Jag vill träffa barnen men resten av livet där borta kan kvitta!!

Jag saknar dem som fan! Och jag gråter många ggr just av anledningen. Det är sorgligt. 

 

Internets bästa intimshop fyller 1 år ... Grattis www.easylover.se 

 

Om man googlar tårta/tårtor får man upp massvis av vackra bilder. Man finner inspiration och fantasin börjar röra på sig, om man behöver tårta vill säga. En bra idè om man exempelvis är ute efter en bröllopstårta för det finns det massor av. 
Jag har suttit och kikat på diverse tårtor och fann några jag dels tycker är fina och dels tycker ser goda ut och som jag gärna vill ha!

 

Jag har skickat blommor till folk vid flera tillfällen. Tycker det är en jättefin gest faktiskt och det finns många olika sorters blommor att välja mellan och priserna är också olika. Gör att det passar alla. Visst kan jag tycka det är tråkigt med frakten för den är ganska dyr men det får man baka in liksom när man väl skickar en vacker bukett till någon som betyder mycket.

Man vet ju att mottagaren blir glad av vad dem får, en överraskning.
Vid två tillfällen har jag skickat blommor till Jimmy. En gång när vi firade och en gång för att tacka honom för all hjälp när jag låg inne på sjukhuset!! En uppskattning liksom.
Och han blev så glad. Och det var roligt att skicka det till hans jobb för både barnen och hans kollegor vart nyfikna och tyckte det var gulligt av mig ;) Det gör mig glad..

Jag skickar gärna blommor till dem som betyder någonting för mig och jag skulle själv bli oerhört glad av ett blomsterbud!